Nationella hjälplinjen
Jourtelefon för dig eller närstående i kris. Stöd- och krissamtal samt hänvisning via telefon 020 - 22 00 60.
Hjälplinjen är kostnadsfri att ringa.
http://www.hjalplinjen.se

För människor som behöver tala med någon om sin situation, om tankar och om känslor som rör livet i allmänhet finns andra alternativ än psykiatrin.
Till exempel:

Självmordsupplysningen
Till dig som mår dåligt just nu
www.sjalvmordsupplysningen.se
 
 
Jourhavande medmänniska
Exemempelvis vid kriser och ensamhet
08 - 702 16 80
www.jourhavande-medmanniska.com
Södra Centraljouren
Specialistmottagning för allmänpsykiatri
08 - 616 59 40
www.vardguiden.se
Jourhavande kompis
För barn och ungdom
020 - 222 444
www.redcross.se
Familjerådgivning
08 - 508 44 620
www.stockholm.se
Anonyma alkoholister
(kl. 11-13:00 och 18-20:00)
08 - 720 38 42
www.aa.se
Anonyma narkomaner
0771 - 13 80 00
www.nasverige.org
Kvinnofridslinjen
Stödtelefon för dig som upplevt hot och våld
020 - 50 50 50
www.kvinnofridslinjen.se
BRIS
Barnens hjälptelefon
116 111
www.bris.se
Föräldratelefonen
Barnombudsmannen
www.barnombudsmannen.se

Föreningar för patienter och närstående

För dig med psykisk ohälsa finns olika intresseorganisationer som arbetar för att stärka din ställning och öka ditt inflytande över vården.
Intresseorganisationerna arbetar med frågor som rör just din sjukdom eller ditt tillstånd.

Borderline
Föreningen för dig med Borderline
www.anbo.se
Fountain House Stockholm
Mötesplats för personer med psykisk ohälsa
08 - 714 01 60
www.fountainhouse.se
Föreningen balans
Depressiva/manodepressiva bevär
08 - 618 13 33
www.foreningenbalans.nu
IFS
Intresseförbundet för schizofreni
08 - 545 559 80
www.schizofreniforbundet.se
Attention
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
08 - 709 22 60
www.attention-riks.se
RFHL
Narkotika och läkemdelsberoende
08 - 545 560 60
www.rfhl.se
Anorexi/Bulimi-Kontakt
Stöd för personer med ätstörningar
08 - 20 72 14
www.abkontakt.se
Shedo
Ätstörningar och självskadebeteende
www.shedo.org
OCD-förbundet Ananke
Tvångssyndrom
08 - 628 30 30
www.ocdforbundet.se



Saknar du en länk? Skriv till oss och tipsa!

Efter grundskolan jobbade jag nästan ett år som lokalvårdare för jag var väldigt skoltrött. Sedan sökte jag mig till 2-årig utbildning på gymnasiet. Då var jag mer motiverad att plugga. Hade samtidigt som jag gick på gymnasiet ett städjobb på en lekskola två timmar varje dag. Fick jobb på Postgirot efter gymnasiet som kontorist. Det var stressigt och med jobbiga tunga månadsskift med långa arbetsdagar. Det ändrades alltefter som tekniken utvecklades och folk började också allteftersom betala sina räkningar via nätet. Min mamma gick bort 1990 och jag fick väldiga problem med allergi och astma. Blev sedan uppsagd på grund av arbetsbrist i slutet på1999.

De tidiga tecknen för att det var något på gång var att jag hade svårt att sova. Samt att jag problem med att svälja mat och dryck under helt år. Drack vatten genom att blöta brödskivor och åt med en tesked för att få i mig lite vatten. Sedan började hälla lite vatten över mosad mat. Och strax efter det insjuknade jag med värk och svårigheter att gå 2000. Genomgick en operation i magen slutet på året.

Fick sedan psykoser tre stycken under samma år 2002. Förstod inte riktigt att jag drabbats av en psykisk sjukdom och behövde ta medicin resten av mitt liv. Och slarvade då att ta min medicin. Men det var precis som jag behövde bli sämre för att må lite bättre. Det onda försvann allteftersom och även astman blev lindrigare det året. Medicinerar mot att få psykoser sedan dess. Den gör att jag känner mig trött och vill sova mycket men jag försöker att aktivera mig så gått det går. Men har svårt att passa tider och då speciellt på mornar.

Det jag fyller mina dagar med idag är att jag har sysselsättning tre dagar i veckan. En dag i veckan till två dagar går jag till en träfflokal. Om det är något som passar så äter jag tillsammans med de andra deltagarna och personalen. På eftermiddagen sitter vi och fikar i caféet. Det är många födelsedagar så det blir ofta tårta på fredagar på fredagsmyset. Det brukar ordnas också att blir lite mer festligt ibland. Så det brukar bli t.ex. en jullunch, med lite hemlagat och det vanligaste man brukar äta.

Att ta medicin är mycket viktigt och det är något som jag har lärt mig under min sjukdomstid. Har gått ner mycket i vikt och i början innan jag gick ner så hade jag dålig kondition. Började då med enstaka promenader samtidigt som jag har deltagit under flera år i en hälsogrupp på min psykosmottagning med inriktning på att vi ska gå ner i vikt. En vanlig biverkan är ju att man kan gå upp vikt av att ta den psykosmedicinen som jag tar. Så vi har fått lärt oss i gruppen tallriksmodellen och att ta en promenad varje dag. Och det har gett resultat.

Är ute och går varje dag minst en timme nuförtiden, ibland kan det lite mer. Och konditionen har genom det blivit mycket bättre. Så numera har det blivit ett behov att röra på sig.

Drabbades av tvångstankar och tvångshandlingar under de senaste åren. Ville tvätta händer hur mycket som helst och att diska tog lång tid. Så jag började gå till ett servicehus och äta för jag ville inte laga mat själv.

Har genomgått KBT terapi för att träna bort det så gott det går. Har blivit bättre och har lite smått börjat laga mat hemma de dagar som jag inte är på träfflokalen eller äter på ett servicehus. Det är inte regelbundet än men jag jobbar på med det.

Sofi 52 år

Kajsa Anttila, 43, är en väldigt talangfull person som gör vackra saker i keramik. Hon går på keramikkurser på kommunens träfflokal Lejdaren i Kärrtorp. Hit har hon kommit i ett och ett halvt år lite drygt och det är hennes femte termin. Innan hon började på Lejdaren så gick hon en keramikkurs på Nya Verkstan på Norrtullsgatan i Stockholm. Där fick hon också prova på syslöjd och silversmide

Kajsa berättar att den första gubben som hon gjorde föll ihop. Hon tycker det är svårt att göra händer och att få ögonen att se levande ut.
- Jag är väldigt petig, det får inte bli några halvdana grejer, säger hon.
Hon berättar också att hon har lite svårt att ta kritik, när människor säger att hennes saker är fina så blir hon bara generad.

Inspirationen får hon ifrån allt möjligt. Hennes ledare för kursen Ulla brukar föreslå teman som till exempel ”levande föremål” eller ”naturen”. Men Kajsa har alltid varit fascinerad av troll. Annars tittar hon i böcker, konst inspirerar, vad andra gör, TV, och media överhuvudtaget. Kajsa berättar att hon inte är så bra på att rita.

- Leran är mera formbar.
Kajsa är sjukskriven och säger att keramikkursen och att vara på Lejdaren har främjat hennes hälsa.

- Här är lugnt och skönt, säger hon. Man blir lugn och glad, glad när något är klart och det blir som man tänkt sig. Fast ibland växer det fram något ur klumpen som gör att man blir förvånad. Men visst har jag blivit gladare och piggare.

Kajsa har även gått en datakurs på Lejdaren, men det gav inte lika mycket som keramikkursen. Hon har en utbildning som frisör i grund och botten, men kan inte jobba som det längre eftersom hon har ont i rygg och axlar. Hon berättar att fler i hennes familj är lite konstnärliga.
- De målar, snickrar och ritar. Det finns en konstnärstråd i vår familj.

Keramikkursen pågår på torsdagar i mellan två och två och en halv timme. Kajsa hoppar in i lokalerna och lånar dem ibland när det är tomt och jobbar vidare på sina keramikfigurer. När kursledaren Ulla är sjuk hoppar Kajsa in och hjälper de andra deltagarna på kursen. Hon gör gubbarna genom att kavla små korvar och sedan sakta bygga upp figuren ifrån grunden. Det gör att de bli ihåliga inuti.

Kursdeltagarna bränner sina alster i Kärrtorps centrum så ibland får de vänta på att sina alster ska bli klara.
-Det skulle vara bra med en egen ugn. Men de tar för mycket plats och är för dyra. Det vore kul med en drejskiva också, så att vi fick lära oss att dreja, säger Kajsa.

Drömmen vore ju att kunna leva på det här. Folk har faktiskt frågat om hon vill sälja sina alster. Om jag hade vetat om det här med keramik när jag var yngre så kanske jag hade satsat tidigare och valt en den som yrke eller sökt in på Konstfack.

Text och bild: Pebbles Karlsson Ambrose

Några patienter som tillhör Gröndals psykosmottagning har valts ut till en hälsoprojektgrupp om kost och hälsa där syftet är att få patienterna att gå ner i vikt och att motionera mera. Det är femton personer som valts ut med en övervikt som kan bottna i att de regelbundet tar medicin som kan ge ökad aptit och därigenom övervikt som biverkning. Innan träffarna inleddes fick patienterna genomgå en hälsokoll med blodtrycksmätning och blodprovstagning samt att skriftligt besvara en hel del frågor om allt möjligt.

overvikt

– Personalen på mottagningen insåg att problemet fanns bland patienterna som lagt på sig övervikt, och därigenom hamnat i en riskgrupp med fara för följdsjukdomar. Då växte idéen fram med forskningsgruppen. Det är en psykiater som heter Eva som håller i det hela. Forskningen på läkemedel går ju framåt, och nu gäller det att finna en metod för att stoppa viktuppgång, säger gruppledaren.

Det började med att dietisten Josefine från överviktsenheten, Karolinska sjukhuset i Huddinge hade föreläsningar med deltagarna vid tre olika tillfällen. Hon pratade om tallriksmodellen och betydelsen av att äta grönsaker och frukt. Det håller en mätt och man undviker att äta onödiga saker. Josefine pratade också om nyttigt fett och hur stor mängd man ska inta. Drycker togs upp vid ett annat tillfälle. Saft, juice och läsk ger bara en massa onödiga kalorier. Motion kan helt enkelt vara att se till att promenera en halvtimme om dagen och då helst lite längre om man ska gå ner i vikt och några gånger i veckan utöka motionen genom att cykla, jogga eller göra något annat som höjer pulsen. Efter föreläsningarna delades gruppen upp i två mindre grupper för att träffas varannan vecka.


Så här går det till när vi träffas

Ljuset silar ner runt om oss från det fyrkantiga takfönstret. De flesta av oss är där god tid innan och vi sätter oss med spänd förväntan på de smaragdgröna stolarna i väntrummet. Innan vi träffas kontrollvägs vi – hoppas att det har gått bra och att vi tappat i vikt sen sist. Det är en speciell våg som man ställer sig barfota på och den mäter hur mycket kroppsfett man har.

Vi träffas varannan vecka för att prata om kost och betydelsen av att motionera regelbundet. Inför varje träff får vi en hemuppgift. Något som vi dessutom varje gång tar med oss till träffen är nedskrivna listor på vad vi har ätit under sju dagar. Efter någon träff fick vi också låna en stegräknare från mottagningen. Det blev ett väldigt pyssel innan alla fick sina stegräknare individuellt inställda efter hur många steg vi gick på en uppmätt sträcka av tio meter. Några av oss har även skaffat sig en egen stegräknare. Efter den träffen har vi noga fyllt i ett statistikpapper med hur många steg vi uppmätt per dag och även om vi haft någon annan aktivitet där vi rört på oss.

Gruppledarna kommer och ropar in oss och ler glatt. Vi går i samlad tropp in rummet där vi ska sitta och prata en stund. Vi sätter oss vid det runda bordet som har ett stort fat fyllt med konstgjorda päron som står i centrum på bordet. De inbjuder till att ta en tugga. Vi inleder med att vi berättar för varandra hur det har gått, om det har varit några problem och vad som har gått bra under de gångna veckorna sedan vi träffades sist. En del idéer får vi från varandra och dessutom rådgivning från gruppledarna. Efter det är det olika teman om vad vi ska prata om. Idag när vi träffas ska vi själva försöka se vad som är problemformulering. Frågan lyder: ”Vanor i min livsstil som jag behöver förändra för att nå mina mål”. För att komma fram till det har vi haft som hemuppgift att titta på våra mat- och rörelselistor, skriva ner det på pappret. Vi diskuterar ämnet och våra gruppledare föreslår andra alternativ till hur vi skulle ta oss från det egentliga problemet. Vi får en ny hemuppgift till nästa gång och vi skingras åt olika håll.

– Ja, kursen har uppfyllt sitt syfte. Några av deltagarnas viktuppgång har stannats upp och meningen är att alla ska ta ett eget ansvar. Man ska ändra på sitt beteende och öka på den vardagliga motionen, inflikar gruppledaren.

Det går bra för oss och till en viss del har vi ändrat på motionsvanorna. En del har det gått bättre för och de har gått ner en hel del. Stegräknaren sporrar en till att vilja promenera längre sträckor. Listorna som vi fyller i hjälper också till att göra oss medvetna om vad vi egentligen stoppar i oss eller hur mycket eller lite som vi rör på oss. Gemenskapen som det är i gruppen underlättar också. Vi ger varandra drivkraft att förhoppningsvis fortsätta på den hälsosamma, smala stigen.

Text:  Annette och Peter


"Det är måndag morgon, sista dagen som jag går till Byholmen".

Dessa tankar har funnits långt innan jag steg upp. Allt efter detta går på rutin i den första sega gryningen. Morgonkaffet, med stor sannolikhet att det piggar upp mig, dricker jag på Byholmen. Gamla väggar, ungefär från femtiotalet, har någonting i sig som påminner mig om en miljö där många sagor berättades, när vi var små. Våra nära och kära sparade inga ord när vi lyssnade tålmodigt och entusiastiskt på deras historier. De gamla som vistas längre eller kortare tid på Byholmen kan inte berätta sagor för sina anhöriga av den enkla anledningen, de är för dåliga eller har inga släktingar som besöker dem. Hur kommer vi in i bilden, vi som har olika konstiga handikapp men inte behöver vårdas på sjukhus eller sjukhem. Vi utnyttjar lokalerna och för inte så länge sen köpte de ett biljardbord, en TV och en gammal icke fullständigt fungerande dator. Detta är förmodligen anledningen till att det finns fler besökare idag än tidigare. Man kommer hit helt enkelt därför att man behöver koppla av med andra i en trygg miljö.


Anställda på Byholmen har haft stora omflyttningar och en av deras uppgifter idag är att laga mat, där alla kan hjälpa till. Maten är utmärkt och det här antagligen bidragit till att några fick stanna kvar på samma arbetsplats. De är mycket duktiga på att laga mat, jag har själv ätit här och vet vad jag pratar om.


Själva byggnaden påminner om en mysig hemmiljö med konstnärlig inriktning som tavlorna på väggarna bidrar till. Pianot i biblioteket är någonting för musikintresserade. Gratis lokaltidningar blandas i mängden av böcker från olika epoker, som ger de boende en möjlighet att känna igen sig i sin tid. En stor sal används ofta till olika fester, musikkoncerter och liknande där man finner ro eller spänning i tillvaron. Däremot är träfflokalerna där vi vistas mycket mindre men detta har personalen löst efter bästa förmåga. Man har helt enkelt minskat antalet opraktiska möbler och på så sätt fått mera tom plats i rummet. Med lite enkla idéer löste de problemet och fick flera tomma ytor, samtidigt som det är behagligare att vistas i rummet.
Jag har beslutat att ägna mig åt studier av olika slag vilket är anledningen till att jag inte kommer att vara här så ofta, eller kanske inte alls. Redan idag är det så många här, att hemkänslan krymper i rummet, som trots allt är mindre mysiga utan snarare överbefolkade av för mig obekanta människor.


/ B.N.


Tack till all personal på Byholmens servicehus,
Vårholmsbackarna 104-110, Skärholmen

Blandade artiklar

Hjälpmedelsinstitutet

Gratis hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar

- Appar som stöd
- Kognitionsappar
- Appar för kommunikation

Hjälpmedelsinstitutet

Kloka ord

Ju starkare och viktigare arbete, ju oundgängligare är vila och ro.

Carl Von Linné

Vi vill alla ha rykte om oss att vara frikostiga och vi vill köpa det billigt.

Mignon McLaughlin

En invaderande armé går att stå emot, men inte en idé vars tid är kommen.

Victor Hugo