Kajsa Anttila, 43, är en väldigt talangfull person som gör vackra saker i keramik. Hon går på keramikkurser på kommunens träfflokal Lejdaren i Kärrtorp. Hit har hon kommit i ett och ett halvt år lite drygt och det är hennes femte termin. Innan hon började på Lejdaren så gick hon en keramikkurs på Nya Verkstan på Norrtullsgatan i Stockholm. Där fick hon också prova på syslöjd och silversmide

Kajsa berättar att den första gubben som hon gjorde föll ihop. Hon tycker det är svårt att göra händer och att få ögonen att se levande ut.
- Jag är väldigt petig, det får inte bli några halvdana grejer, säger hon.
Hon berättar också att hon har lite svårt att ta kritik, när människor säger att hennes saker är fina så blir hon bara generad.

Inspirationen får hon ifrån allt möjligt. Hennes ledare för kursen Ulla brukar föreslå teman som till exempel ”levande föremål” eller ”naturen”. Men Kajsa har alltid varit fascinerad av troll. Annars tittar hon i böcker, konst inspirerar, vad andra gör, TV, och media överhuvudtaget. Kajsa berättar att hon inte är så bra på att rita.

- Leran är mera formbar.
Kajsa är sjukskriven och säger att keramikkursen och att vara på Lejdaren har främjat hennes hälsa.

- Här är lugnt och skönt, säger hon. Man blir lugn och glad, glad när något är klart och det blir som man tänkt sig. Fast ibland växer det fram något ur klumpen som gör att man blir förvånad. Men visst har jag blivit gladare och piggare.

Kajsa har även gått en datakurs på Lejdaren, men det gav inte lika mycket som keramikkursen. Hon har en utbildning som frisör i grund och botten, men kan inte jobba som det längre eftersom hon har ont i rygg och axlar. Hon berättar att fler i hennes familj är lite konstnärliga.
- De målar, snickrar och ritar. Det finns en konstnärstråd i vår familj.

Keramikkursen pågår på torsdagar i mellan två och två och en halv timme. Kajsa hoppar in i lokalerna och lånar dem ibland när det är tomt och jobbar vidare på sina keramikfigurer. När kursledaren Ulla är sjuk hoppar Kajsa in och hjälper de andra deltagarna på kursen. Hon gör gubbarna genom att kavla små korvar och sedan sakta bygga upp figuren ifrån grunden. Det gör att de bli ihåliga inuti.

Kursdeltagarna bränner sina alster i Kärrtorps centrum så ibland får de vänta på att sina alster ska bli klara.
-Det skulle vara bra med en egen ugn. Men de tar för mycket plats och är för dyra. Det vore kul med en drejskiva också, så att vi fick lära oss att dreja, säger Kajsa.

Drömmen vore ju att kunna leva på det här. Folk har faktiskt frågat om hon vill sälja sina alster. Om jag hade vetat om det här med keramik när jag var yngre så kanske jag hade satsat tidigare och valt en den som yrke eller sökt in på Konstfack.

Text och bild: Pebbles Karlsson Ambrose


Blandade artiklar

Hjälpmedelsinstitutet

Gratis hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar

- Appar som stöd
- Kognitionsappar
- Appar för kommunikation

Hjälpmedelsinstitutet

Kloka ord

Ju starkare och viktigare arbete, ju oundgängligare är vila och ro.

Carl Von Linné

Vi vill alla ha rykte om oss att vara frikostiga och vi vill köpa det billigt.

Mignon McLaughlin

En invaderande armé går att stå emot, men inte en idé vars tid är kommen.

Victor Hugo