Efter grundskolan jobbade jag nästan ett år som lokalvårdare för jag var väldigt skoltrött. Sedan sökte jag mig till 2-årig utbildning på gymnasiet. Då var jag mer motiverad att plugga. Hade samtidigt som jag gick på gymnasiet ett städjobb på en lekskola två timmar varje dag. Fick jobb på Postgirot efter gymnasiet som kontorist. Det var stressigt och med jobbiga tunga månadsskift med långa arbetsdagar. Det ändrades alltefter som tekniken utvecklades och folk började också allteftersom betala sina räkningar via nätet. Min mamma gick bort 1990 och jag fick väldiga problem med allergi och astma. Blev sedan uppsagd på grund av arbetsbrist i slutet på1999.

De tidiga tecknen för att det var något på gång var att jag hade svårt att sova. Samt att jag problem med att svälja mat och dryck under helt år. Drack vatten genom att blöta brödskivor och åt med en tesked för att få i mig lite vatten. Sedan började hälla lite vatten över mosad mat. Och strax efter det insjuknade jag med värk och svårigheter att gå 2000. Genomgick en operation i magen slutet på året.

Fick sedan psykoser tre stycken under samma år 2002. Förstod inte riktigt att jag drabbats av en psykisk sjukdom och behövde ta medicin resten av mitt liv. Och slarvade då att ta min medicin. Men det var precis som jag behövde bli sämre för att må lite bättre. Det onda försvann allteftersom och även astman blev lindrigare det året. Medicinerar mot att få psykoser sedan dess. Den gör att jag känner mig trött och vill sova mycket men jag försöker att aktivera mig så gått det går. Men har svårt att passa tider och då speciellt på mornar.

Det jag fyller mina dagar med idag är att jag har sysselsättning tre dagar i veckan. En dag i veckan till två dagar går jag till en träfflokal. Om det är något som passar så äter jag tillsammans med de andra deltagarna och personalen. På eftermiddagen sitter vi och fikar i caféet. Det är många födelsedagar så det blir ofta tårta på fredagar på fredagsmyset. Det brukar ordnas också att blir lite mer festligt ibland. Så det brukar bli t.ex. en jullunch, med lite hemlagat och det vanligaste man brukar äta.

Att ta medicin är mycket viktigt och det är något som jag har lärt mig under min sjukdomstid. Har gått ner mycket i vikt och i början innan jag gick ner så hade jag dålig kondition. Började då med enstaka promenader samtidigt som jag har deltagit under flera år i en hälsogrupp på min psykosmottagning med inriktning på att vi ska gå ner i vikt. En vanlig biverkan är ju att man kan gå upp vikt av att ta den psykosmedicinen som jag tar. Så vi har fått lärt oss i gruppen tallriksmodellen och att ta en promenad varje dag. Och det har gett resultat.

Är ute och går varje dag minst en timme nuförtiden, ibland kan det lite mer. Och konditionen har genom det blivit mycket bättre. Så numera har det blivit ett behov att röra på sig.

Drabbades av tvångstankar och tvångshandlingar under de senaste åren. Ville tvätta händer hur mycket som helst och att diska tog lång tid. Så jag började gå till ett servicehus och äta för jag ville inte laga mat själv.

Har genomgått KBT terapi för att träna bort det så gott det går. Har blivit bättre och har lite smått börjat laga mat hemma de dagar som jag inte är på träfflokalen eller äter på ett servicehus. Det är inte regelbundet än men jag jobbar på med det.

Sofi 52 år


Blandade artiklar

Hjälpmedelsinstitutet

Gratis hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar

- Appar som stöd
- Kognitionsappar
- Appar för kommunikation

Hjälpmedelsinstitutet

Kloka ord

Ju starkare och viktigare arbete, ju oundgängligare är vila och ro.

Carl Von Linné

Vi vill alla ha rykte om oss att vara frikostiga och vi vill köpa det billigt.

Mignon McLaughlin

En invaderande armé går att stå emot, men inte en idé vars tid är kommen.

Victor Hugo