Varför dricker man? Och var går gränsen till missbruk? Ska jag dricka över huvud taget.? Dessa frågor vill jag begrunda.

Det som kännetecknar en alkoholist är att han dricker för mycket och alldeles för ofta. Alkoholens rus blir då lyckan i livet. Och man drivs åter och åter igen till flaskan, för att finna glädje i livet. Eller snarare, för att glömma det som är tråkigt i livet. I den meningen så dricker man för att orka leva.

Kan man inte dricka måttligt, så är det bäst att låta bli!

Men kan man inte låta bli, även om man bestämt sig för att sluta dricka. Då är man med all sannolikhet en alkoholist. Och ju förr man kommer underfund om detta, desto bättre. Här gäller det att sluta innan man blir skadad för livet.

Bättre at avstå från alkohol, än att komma på att man är alkoholist!

Bara en frisk människa kan dricka måttligt – alltså att dricka på ett sätt där man inte tar skada. Men ett missbruk kännetecknas av verkningar som: Baksmälla, ångest och ågren. Därför: Om man kan dricka utan dessa verkningar, så är man på god väg till ett måttligt förhållande till alkoholen.

Måttlighet är vägen till hälsa!

Det är hjältemod att leva nyktert!

/Daniel

Vänner kan man aldrig få för mycket av. Men tyvärr finns det människor utan vänner alls. Där har vi då ett ansvar att tänka på varandra. Kanske kan man skicka ett kort eller bjuda någon på middag. Och på det sättet knyta nya kontakter. Vi behöver varandra, lika mycket som vi behöver sol och vatten. Ensamhet är den genaste vägen mot psykisk ohälsa. Nej, låt oss komma samman och ha trevligt tillsammans. För det är faktiskt själens bästa medicin - att bara vara tillsammans.

Det förunderliga med verkliga vänner är att de bara blir bättre med åren. Det är som om relationen måste mogna som ett fint vin, för att till slut få ett verkligt värde.  Men här har vi en uppgift, att arbeta med våra relationer. Att träffas för ofta är inte bra. Lagom doser vänskap, vid rätt tid, är det bästa sättet att bevara en vän.

Men hur är det med dem som är utan vänner? Är man i det läget, så ska man veta att det finns tusentals människor där ute, som mer än gärna skulle vilja bli bästa vänner. Här gäller det att våga bjuda på sig själv. Det finns ofta någon i närheten som man kan söka kontakt med. Att bara räcka fram handen och presentera sig och fråga: Vad heter du? Och att på det sättet visa sig intresserad. Det är en god sak.

Man hade många vänner i unga år, men med tiden så försvinner dem. Det är som om man växer ifrån varandra.  Men förhoppningsvis finns det, i alla fall, en kvar. Någon man tycker om och kan hålla fast vid. Så blir man gamla goda vänner, som det heter. Nya vänner är inte som de gamla. Först måste man ju se till att man har något gemensamt, annars är det ingen idé att bygga på en relation.

Det heter att vänner inte kan vara perfekta, och det är sant. Verkliga vänner måste se bort från brister och fel hos varandra, för att i stället se över det som är gott. Visst kan man ta upp det man stör sig på, och kanske bråka lite. Det är som om det hör till. Men om man verkligen känner varandra så blir man alltid vänner igen.

Det händer ibland att man får en vän av det motsatta könet. Och då blir det genast komplicerat, för det leder oundvikligen till att man blir kära i varandra. Så har man kanske fått en pojkvän eller flickvän. Men det är en annan historia.

Om man finner någon man kan prata om allting med. Då har man verkligen funnit en vän. Man vill prata om allting och göra allt tillsammans. Då har man sannerligen blivit bästa vänner.

Det ges alltid tillfällen att knyta nya kontakter. Men en skygg och tillbakadragen person kan finna detta svårt. Här gäller det att inte bara sitta hemma och titta på teve. Kanske man får börja gå till en träfflokal, i alla fall en gång i veckan. Kyrkan bjuder också tillfällen till gemenskap. En annan variant är att börja med någon lagsport. I sådana sammanhang blir man fort vänner.

En verklig vän är en dyrbar skatt. Gemenskapen skänker glädje och en inre tillfredställelse. Jag tror att detta kan bota mycket lidande – att bara vara bland folk och undvika ensamheten. Ja, det är tid att komma samman och ha trevligt tillsammans.

/Daniel

Det heter att livet är en gåva. Med det följer alltid nya överraskningar, båda svåra och trevliga. Men det är som det hör livet till, att det inte alltid ska vara lätt. Det är just när det är som svårast, det är viktigast att leva. Ingen kan växa och mogna som människa, utan att till viss grad ha mött svårigheter. Livet för alltså med sig svårigheter, men det för också med sig glädje, stunder då man verkligen kan njuta av livet och må bra. Och det behöver vi för att kunna möta livets vedermödor.

Frågan är hur vi förvaltar detta liv. Man vill ju veta varför man lever, och så göra något meningsfullt av sina år på jorden. Redan i unga år får man välja vilken utbildning man ska inrikta sig på. Vissa älskar att studera och fortsätter med det, andra är skoltrötta och får därför välja en direkt yrkesutbildning. Men vissa halkar också in i kriminella kretsar och hamnar på så sätt utanför samhället. Vad kan detta bero på?

Med livet följer ett ansvar. Det val jag gör i dag påverkar resten av mitt liv, mer eller mindre. Därför heter det att ”Det man sår får man också skörda”.  Det jag gör i dag får jag ta ansvar för i morgon. Här gäller det att handla klokt och förståndigt. Men man behöver inte göra det så svårt för sig själv. Om du vet vad du mår bra av, så gör det!

Livet är en berg och dal bana. Ibland mår man bra ibland mår man dåligt. Ibland är det lätt, ibland är det svårt. Men vad syftar allt till? Det kan man fråga sig. Om man inte ser något att leva för, så går man oundvikligen mot ett själsligt och kroppsligt sönderfall. Alla människor bör därför hitta en livsuppgift, så att man en gång kan dra sig tillbaka, nöjd med sitt liv.

Att vara nöjd med sitt liv är ovanligt. Det beror på att de flesta bara vill ha större och bättre, utan ände. Men vad är det för liv? Om man inte kan vara nöjd i det lilla, så blir man heller inte nöjd i det större. Men det är inget liv som är värt att leva. Förgäves letar man efter något som kan tillfredsställa en själv, för att till slut vända sig till Gud och läser bibeln: ”Har ni mat och kläder ska ni vara nöjda!” Dessa ord befriar från all materialism, och man kan bli en vanlig enkel människa.

Att vara människa i en trasig värld. Det är svårt. Men ser man nöden i andras liv, så kanske man också ser en livsuppgift. Om man inte betyder något för någon, så blir det tomt att leva. De flesta människor lever bara med sig själv som slutmålet. Att allt vad jaget kan få någon vinning av, blir då det enda som driver mig, och man fastnar i själviskhet. Här gäller det att tänka om. Det gäller att veta att motsatsen till själviskhet inte är osjälviskhet, utan ”kärlek”. Visst ska vi tänka på oss själva, men inta bara.

Det förunderliga är att livet helt plötsligt kan ta en ny vändning. Det är ofta en kris, som får en att värdera om sitt liv. Man inser sin litenhet och kan därför inta en ödmjukare inställning till livet. Det man förr tyckte var viktigt, kanske inte är så viktigt. Fest och glädje kanske har sin tid. Men en riktig man, anser jag, är en person som vet att sköta sitt jobb och ta hand om sin familj.

 

/Daniel

 

Vi behöver våra drömmar för att hålla hoppet vid liv. Det finns alltid något inom oss som vill vidare - att själv bygga upp ett liv som är värt att leva. Ibland drömmer vi om att göra storslagna ting. Och det är naturligt för en frisk människa, att också vilja göra något stort. Men med tiden måste man släppa vissa drömmar och börja tänka realistiskt – att i nuet praktisera det som är möjligt.

Men att leva i framtida visioner och drömmar kan också vara ett sjukdomstecken. Då har drömmar blivit en typ av verklighets flykt. Man alla friska människor lever i nuet. Man tar sina drömmar till hjälp för att planera för framtiden. I den meningen blir drömmen en förberedelse för någonting nytt.

Människan har alltså en förmåga att drömma och planera. Hon har förmågan att välja sitt liv och leva målinriktat. Där skiljer hon sig från djuren. Drömmar kan bli verklighet. D.v.s. om de är realistiska. Det jag planerar för mitt liv måste ju stämma överens med min egen läggning och mitt eget kunnande.

Nuet är verklighet. Men utan att drömma och fantisera kan man inte ändra på sin verklighet. Förändringen måsta alltid börja i tanken, man får där pröva sina idéer och ställa dem mot ett logiskt tänkande. Sedan kan man börja planera och jobba på sina drömmar. Det är viktigt att hålla visionen vid liv och hålla målet i sikte, särskilt när det blir svårt.

Som ung kan man ha många visioner och drömmar. Och visst får man drömma och fantisera. Men när det gäller verkligheten så är det bäst att bejaka de drömmar som är realistiska och inte ha alltför höga ambitioner. Alla kan naturligtvis inte bli läkare, för det krävs en viss typ av intelligens och ett brinnande intresse i ämnet

Hur viktigt är det inte att gå sin egen väg. Omgivningens krav eller förväntningar får inte hindra mig att göra det jag själv vill. Det finns en risk i att söka vägledning hos andra. För bara det egna hjärtat vet vad som är bäst. Det jag drömmer om i dag kan bli en verklighet. Bara jag håller fast vis visionen och systematiskt arbetar för att nå dit.

/Daniel

 

Vad är verkligheten? Det kanske är en filosofisk fråga.

Någon sade att verklighet är någon man just nu kan konstatera som fakta. Det jag känner eller tänker behöver inte vara verkligt, eftersom verklighetsuppfattningen försämras i ett tillstånd av psykisk ohälsa. I ett psykotiskt tillstånd existerar ingen verklighet. Då kan man hellre tala om overkligheten.


Men jag menar att verkligheten är nuet, men hur jag uppfattar detta ”nu” kan variera från person till person. Det som hände igår är inte verkligt. Det var verkligt då, inte nu. Det som kommer att hända i morgon är inte heller verkligt. Det kan jag bara se fram emot.

Det förunderliga är att vi kan uppfatta det som sker på olika sätt. Vissa tycker att det vi gör är roligt, andra tycker att det vi gör är tråkigt. Detta beror givetvis på att vi alla är olika. Men att vi existerar. Det är ett faktum och därmed verklighetet.

En filosof sade: ”Jag tänker, därför existerar jag!” En annan filosof sade: ”Jag känner därför existerar jag!”

Att jag existerar är verkligt. Att jag sitter här och skriver, det är verkligheten. Man om vi vänder på det och frågar: Vad är overkligheten då? Att jag kommer bryta benet i morgon. Det är overkligt eller helt osannolikt. Det är ett faktum framkallat av rädsla och helt oförankrat i verkligheten. I det här fallet ser vi att det är rädslan som verkar fram overkliga tankar och bilder.

Verkligheten måste förbli i nuet. Vi lever och andas just nu och hur det kommer att bli i morgon vet vi inte. Men jag kan i nuet planera framtiden. Jag kan också i nuet begrunda det som har varit. Men verkligheten är alltid nuet. Att leva i drömmar och visioner är ett tecken på psykisk ohälsa.


Alla friska människor lever här och nu. Därför måste vi bejaka den verklighet dagen kommer med.

 

/ Daniel

 

Blandade artiklar

Hjälpmedelsinstitutet

Gratis hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar

- Appar som stöd
- Kognitionsappar
- Appar för kommunikation

Hjälpmedelsinstitutet

Kloka ord

Ju starkare och viktigare arbete, ju oundgängligare är vila och ro.

Carl Von Linné

Vi vill alla ha rykte om oss att vara frikostiga och vi vill köpa det billigt.

Mignon McLaughlin

En invaderande armé går att stå emot, men inte en idé vars tid är kommen.

Victor Hugo