Jag drar mig till minnes att det var en dag i maj, för flera år sedan. Jag kommer i håg att det var en lördag och jag hade varit inne i stan och handlat lite kläder. I provhytterna bredvid mig hade två tjejer med sig sina killar som smakråd. Jag var avundsjuk. Jag ville också ha en kille. På vägen till tåget såg jag par överallt, tyckte jag. När jag stod på perrongen och väntade på tåget tänkte jag: varför har jag ingen kille? När ska jag träffa någon. Jag har inte varit ihop med en enda kille. Tänk om jag aldrig får någon? Jag tänkte: käre gode Gud, ge mig en karl innan jag blir så desperat att jag raggar upp första bästa. Plötsligt stod han bara där. En kille i min ålder, med kort, rött hår. Jag bara stirrade på honom.

– Saknar du något? frågade han.

Kan det vara möjligt? tänkte jag, att jag blivit bönhörd. Jag ville inte verka alltför desperat så jag svarade så nonchalant som möjligt.

– Nej vad skulle det vara?
Innan han svarade höll jag andan. Om han svarar att det var honom jag saknade, så svimmar jag tänkte jag. Det kändes som en evighet innan han svarade.

– Det här, sa han. Är det ditt?
I handen höll han mitt busskort.

– Jag visste inte ens att jag tappat det, lyckades jag få fram.

Jag tackade honom och klev på mitt tåg som just hade kommit in. Jaha, tänkte jag och suckade. Nu ser jag väl inte honom något mer. Men när jag vände mig om såg jag det vackra röda håret och den leende munnen. Han hade klivit på samma tåg! Jippi! tänkte jag. Jag satte mig där det var tomt för att han skulle få plats att sätta sig i närheten av mig om han ville.

Den rödhåriga killen satte sig mittemot mig och brevid honom satte sig en kille som tydligen var hans kompis. Jag berättade att jag varit och handlat kläder och sedan frågade jag dem vad de gjort.

– Vi har varit och spelat badminton, sa den rödhåriga.
– Vilket roligt sammanträffande, svarade jag. I morgon ska jag och en tjejkompis spela badminton.
– Då kan vi spela dubbelt, sa den rödhåriga killens kompis.
– Vilken bra idé, sa jag. Men tyvärr kommer jag inte ihåg vilken tid det är. Det kanske är bäst att jag får ditt telefonnummer, sa jag till den rödhåriga.


Det kändes skönt att ha en bra anledning att fråga efter det. På den rödhåriga killen verkade det som det var den naturligaste frågan i världen. Vi bytte alltså telefonnummer och träffades dagen därpå. Vi blev vänner alla fyra och så småningom blev den rödhåriga killen min kille.


Blandade artiklar

Hjälpmedelsinstitutet

Gratis hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar

- Appar som stöd
- Kognitionsappar
- Appar för kommunikation

Hjälpmedelsinstitutet

Kloka ord

Ju starkare och viktigare arbete, ju oundgängligare är vila och ro.

Carl Von Linné

Vi vill alla ha rykte om oss att vara frikostiga och vi vill köpa det billigt.

Mignon McLaughlin

En invaderande armé går att stå emot, men inte en idé vars tid är kommen.

Victor Hugo