Tänk Er tillbaka till någon gång på 20-talet. Om man skulle ta landsvägen från Södermalm, söderut; mot Dalarö, eller till Nynäshamn, fanns det bara en bro att åka på över den nyligen grävda Hammarbykanalen vid Skanstull: den låga slussbron. Till höger låg sedan början av 1800-talet Sundby Gård. De två trähusen under Söderledsbron är idag bostäder. Landsvägen gick i den branta Skansbacken upp till dagens högbro med anor från 1700-talet och det som var Skansbergs Gård. Fortfarande finns vid krönet några landsvägsstolpar i sten och ett räcke. Ett tidigare hus på Höjdens plats hade krogtillstånd mellan 1762 och 1838. Här parkerade resande sina vagnar och kunde sedan gå vidare in till staden.

Vägen vindlade vidare utmed den idag upprustade parken, en gång kyrkogård, upp till Gatukontorets rödmålade trähus med Globen i bakgrunden. Huset var en gång dödgrävarboställe.På 20-talet var söderort ännu nästan landsbygd. Förorter fanns inte. Koloniträdgårdar låg utspridda och förstaden - det hette så - Enskede hade börjat byggas.


Vägen fortsatte upp på grusåsen, där Nynäsvägen går och svängde åt vänster till grillkiosken mittemot Globen och punkthuset på Blåsutvägen. Här ligger Skärmarbrinks Gård, ett stort trähus med brutet tak, gömt mellan högre hus. Betittat och kanske besökt av dem som färdades på landsvägen just öster om fastigheten. Antagligen kunde man härifrånockså se den samling av hus, som hette Blåsut och låg där SL:s garage ligger idag. Vägen tog sig sakta vidare i en böj över Blåsuts T-banestation och därefter i en svag högersväng över parkeringsplatsen, tillbaka till T-banans riktning. På Dalen-sidan låg Stora Gungan, ett känt utskänkningsställe. (Huset står nu på Skansen.) Härifrån följde den gamla Dalarövägen samma riktning som linje 18, Mellan grusåsen till vänster och förstadsbebyggelsen till höger. En lång bit finns bevarad mellan Sandsborg och Skogskyrkogården. Här stannar jag och köper en glass
Hur såg vägen ut? Vid sekelskiftet gick man förmodligen till fots eller for med häst och vagn på denna smala grusväg från gårdar och torp på Södertörn till stan och folksamlingarna, för att sälja eller köpa något, besöka bekanta, söka jobb eller ha några glada dagar. Kvinnorna bar schal och männen hade skärmmössa eller keps.


Vägen började att "permanentbeläggas" i etapper 1913 fram till 1930-talets slut, vilket innebar att den belades med gatsten eller asfalt. Efter att ha passerat Sockenvägen, fortsatte den utmed kyrkogårdsmuren, som byggdes av arbetslösa, mot dagens bensinmack. Förbi Tallkrogens Gård. I samma höjd några hundra meter västerut låg Gubbängens gård på gärdet.

Som en serpentin slingrade sig vägen genom Sköndal på samma ställen som Perstorpsvägen gör, idag passerade Sköndalsbro och Hökarängens Gård vid Drevvikens vattenbryn. Ett av de få spåren är milstenen (som visar ¼ mil) vid Sköndals skola.

Vid bron över Forsen mellan Magelungen och Dreviken går stadsgränsen. Här stannar jag och funderar lite på vilket företag det måste ha varit att ta sig från Nynäshamn till Stockholm på remsan som gick i krokar och backar och trafikerades av hästar och vagnar, gående och kanske till och med någon automobil eller velociped.

Det är inte så länge sedan.

/ Hans Nilsson


Blandade artiklar

Hjälpmedelsinstitutet

Gratis hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar

- Appar som stöd
- Kognitionsappar
- Appar för kommunikation

Hjälpmedelsinstitutet

Kloka ord

Ju starkare och viktigare arbete, ju oundgängligare är vila och ro.

Carl Von Linné

Vi vill alla ha rykte om oss att vara frikostiga och vi vill köpa det billigt.

Mignon McLaughlin

En invaderande armé går att stå emot, men inte en idé vars tid är kommen.

Victor Hugo