Att ta sig ur panikångest


Jag slog upp ordet i Wikipedia och citerar:

"Panikångest eller paniksyndrom är en psykisk diagnos för en form av ångeststörningar, vilken återkommande ger oförutsedda panikattacker med hög ångestnivå. De psykiskt betingade attackerna uppkommer oberoende av situation och är därför oförutsedda, till skillnad från fobier vilka utlöses av vissa stimuli."


Panikångest har kallats en folksjukdom. 2% av befolkningen drabbas. Den inleds ofta i sena tonåren eller i sena trettioårsåldern. Pulsen går upp, man får yrsel och tror man håller på att dö. Under den första attacken åker man ofta till akuten, bara för att få reda på att man är frisk. Man har haft en panikattack.

Man börjar undvika situationer där en panikattack kan uppkomma.
Man blir begränsad i sin tillvaro och det kan dröja länge innan man till slut söker hjälp.


Panikångest yttrar sig så att man får ångest för att få panik. Detta kan avhjälpas med medicin. Genom en rätt dos av serotoninhöjande mediciner, för man bort ångesten inför paniken och man är snabbt botad.

Men problemet med denna behandling är att man blir beroende av medicinen, kanske hela livet. Patienter som slutar med medicinen upptäcker ofta, till sin fasa, att panikångesten kommer tillbakasmygande. Därför, anser jag, att man bör äta medicinen i minst tre år, innan man långsamt börjar trappa ner och sätter ut den.

Nu kanske man inte vill äta medicin. Eller så kanske inte medicinen hjälper. Då finns det bara en väg att gå. Det är att våga gå ut och inte vara rädd för att få panik. Man bör veta att det är absolut ofarligt. Det är nog så obehagligt men helt ofarligt. Men måste våga.

Man har ju hört om människor som vägrar flyga, och det är lätt att förstå. Men hur är det med folk som vägrar åka buss eller tunnelbana, därför de har diagnosen panikångest? Där möter man oförståelse. Principen är dock den samma. Det kan till och med gå så långt att man vägrar gå utanför dörren. Man är alltid tryggare i hemmet. Därför kan det vara en bra ide att ta med något personligt när man går ut, kanske en bok som man kan ta fram när det blir jobbigt. Man kan gradera sin ångest när man går ut, i en skala ett till tio. Man kommer då att upptäcka att man oftast ligger på en tvåa eller trea, och därför helt ok.


Man måste våga möta sin ångest. Bara genom att konfrontera sin ångest kan man utplåna den. Det gäller att komma ihåg att det är ytterst sällan man når paniknivå. Det kanske bara har hänt en gång tidigare.


Detta är en daglig träning, där man gång på gång måste försätta sig i dessa obehagliga situationer, tills ångesten försvinner helt. Detta kan man gärna göra i kombination av kognitiv beteendeterapi. (Se Sylvias artikel om KBT)




/Daniel


Blandade artiklar

Hjälpmedelsinstitutet

Gratis hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar

- Appar som stöd
- Kognitionsappar
- Appar för kommunikation

Hjälpmedelsinstitutet

Kloka ord

Ju starkare och viktigare arbete, ju oundgängligare är vila och ro.

Carl Von Linné

Vi vill alla ha rykte om oss att vara frikostiga och vi vill köpa det billigt.

Mignon McLaughlin

En invaderande armé går att stå emot, men inte en idé vars tid är kommen.

Victor Hugo